Tänkte skriva ned vår förlossningsberättelse med Ebba, mestadels för våran egen skull att ha det nedskrivet och sparat – men vill ni också ta del av den så får ni mer än gärna fortsätta läsa.
Natten till den 7e december var en riktigt dålig natt. Kunde inte sova, mycket tankar, funderingar och oro. Har under hela graviditeten uttryckt en stor oro över att 1. gå över tiden lika mycket som sist (8 dagar) 2. att bebisen ska vara ännu större än Nora som vägde 4.5 kg och 3. att förlossningen ska gå fort. När jag klev upp på morgonen, 7 dagar över tiden, kände jag bara en panikkänsla i hela kroppen. Hade fått två stycken hinnsvepningar utan resultat och min magkänsla sa att förlossningen kommer dröja, det kommer ta tid innan bebis är redo att komma. Ringde då på morgonen till min barnmorska bara för att få prata med någon och berätta hur jag kände. Hon tog min oro på allvar och ringde förlossningen åt mig. Hade egentligen ett planerat ultraljud samt igångsättningsplanering på tisdagen 8/12 kl 13 och hon ringde och kikade om det fanns möjliget att sätta igång mig då istället. Förlossningen ringer upp mig, och de beviljar mig en igångsättning. Dessutom samma eftermiddag, den 7e december. 14.30 fick vi tid inne på förlossningen. Snacka om att en stor sten släppte, och att en helt ny nervositet smög sig på. Snart snart snart ska vi få träffa vår andra dotter.
När vi kom in på förlossningen vid 14.30 blir jag undersökt och är då 3 cm öppen och en halv cm av tappen var kvar. De beslutar att igångsättningsmetoden kommer bli att ta hål på hinnorna och hoppas att värkarna kommer igång av sig självt. Dock säger de att det kommit in många pågående förlossningar som självklart måste gå före innan de kan sätta igång mig. Så vi får ett rum och sen är det bara att vänta.
Vid 19.30 är det äntligen dags att kicka igång det hela! Då tar vi hål på hinnorna. Planen är att om inget kommit igång inom ett timme så sätts värkstimulerande dropp. Efter 45 min, det vill säga 20.15, får jag första värken som faktiskt gör ganska ont. Och börjar därefter komma med cirka 4 minuters mellanrum. Man beslutar ändå där vid 20.30 att sätta värkstimulerande för att kicka igång lite extra. Ganska direkt börjar värkarna komma ännu tätare. Har ingen riktig uppfattning om hur täta, men vissa gånger var det knappt 20 sekunders vila däremellan. Jag fick lite smärtpanik och fick för mig att jag ville ha epidural. Det tog jag inte sist och ville egentligen inte ha det denna gång heller – men när de undersökte mig där vid 21 och jag hade sjukt ont och bara var 4 cm öppen så kände jag bara att om jag ska överleva denna förlossning måste jag ha smärtlindring haha! Så EDA beställs. Undertiden vi väntar på narkosläkaren och EDA så har jag i princip kontanta värkar utan paus. Läkaren kommer relativt snabbt och strax innan 22 är EDAn satt. De säger att värkarna kommer börja kännas mycket mindre om ca 10 min. Men värkarna avtar inte, jag har så sjukt ont. Barnmorskan tror att mycket av smärtan mellan värkarna beror på att det var längesedan jag kissade, så hon föreslår att jag ska testa kissa, och om inte det funkar så får hon tömma blåsan istället. Sagt och gjort, ca 22.05-22.10 går jag till toaletten och har Robban med mig med droppstången. Sätter mig på toaletten och känner direkt att ”shit, jag måste verkligen bajsa. Alltså verkligen!!” och så känner jag att hela kroppen liksom skakar, som att jag bara måste trycka. Säger åt Robban att det känns konstigt och att han nog måste ropa på barnmorskan. Hon kommer in och känner efter och jajemän, där är ett huvud och jag har precis en krystvärk. När värken avtar är det bara till att springa tillbaka till rummet, upp i förlossningssängen, lägga mig tillrätta och 3 krystvärkar senare är hon ute, vår lilla Ebba. Det var en helt galen upplevelse. Det blev liksom aldrig någon panik utan allt gick väldigt lugnt till, jag hade full kontroll på vad kroppen gjorde, den korta pausen mellan krystvärkarna kunde jag bara ladda och var väldigt vid medvetande, vilket är totalt olikt från förlossningen med Nora. Robert filmade hela förloppet och jag fick ta emot Ebba själv, Så. jäkla. magiskt. EDAn hann ju självklart inte värka i och med att den blev satt 15 min innan hon föddes, så det enda jag egentligen ångrar är att jag tog den och plågade mig igenom att sätta den medan jag hade så täta värkar, men det är ju ingen katastrof direkt haha. Så fantastiskt nöjd med allt hur förlossningen blev i övrigt!
3 timmar från att de tog hål på hinnorna, 2 timmar med värkar, då föddes hon 22.16 och vägde 4236 g och var 53 cm lång, SÅ tacksam för den här förlossningen, min Ebba och min familj. Wow alltså, hög på lycka.
